Idag hade jag ett sånt där riktigt jävla skitvärdelöst pisspass. Ingenting stämde och hela jävla kroppen vägrade fan samarbeta. Blir bara förbannad på mig själv och det är såna här jävla dagar då allt dåligt med långdistanslöpning kommer fram.
Har så jävla mycket att göra om dagarna att jag i bästa fall kan trycka in ett pass jävligt tidigt eller förbannat sent. Alla som ens gjort sig besväret att samtala med mig vet att jag hatar morgnar så det blir ofta jävligt sent. Idag var en sån där jävla dag då tröjan i det närmaste stank självdöd pingvin och pulsbandet helt stängde av all möjlighet att andas. Så springer man sitt jävla skitpass och kommer hem och stretchar. Det enda man kommer fram till då är att man är stelare än en jävla okokt spaghetti och att ens fötter ser ut som nåt ur en jävla skräckfilm från 1962. Sen i all ärlighet, vad fan får man ut av det? Visst man blir lite piggare och mycket starkare, men folk tittar fan bara snett på en. Vadå, går det att träna i verkligheten utanför ett gym? Bullcrap. Är en tid på 1h37m14s på något sätt ett rekord? Vad är det för jävla utomjordingspråk? Blir ju så jävla bitter. Jag är rätt bra på den träningsform jag tillämpar, och med tanke på att folk skryter om sina jävla tider på jävla löpbandet var och varannan sekund tycker man att det borde finnas nån form av yttre beundran för vad jag gör och inte bara "men du borde gå på gym".
Helvete vad jag är förbannad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar