Målet: 42 km. Hur illa gick det då jag avslutade veckan innan med halsont?
Måndag: Halsont och kör snabbaste 5 km sen 9e januari. Vad i helvete tänkte jag här? (5/5 km)
Tisdag: Sjuk
Onsdag: Sjuk
Torsdag: Dödssjuk
Fredag: Sjuk
Lördag: Antagligen sjuk
Söndag: Antagligen sjuk
Ok så går det när man tränar med halsont. Hela jävla träningsveckan spoilerad och nästa vecka börjar "kvalitetsträning", med allt vad det innebär. Minst ett "långpass" (15+ km) i veckan, i en perfekt värld ett backpass och allsköns annan träning vid sidan av mängdträningen. Det enda jag kan ta med mig från denna vecka är det underbara Batman-citatet,
"Why do we fall, master Bruce? So we can learn to pick ourselves up."
Planen är som följer:
Måndag - 5 km + badminton
Tisdag - 5 + 5 km
Onsdag - 10 km
Torsdag - Backe (3 - 4 km beroende på hur mycket ork som finns)
Fredag - Vila
Lördag - 15 km.
Söndag - Backe (3 - 4 km beroende på form)
46 - 48 km. I see no way in how this carefully laid plan could ever fail.
fredag 28 februari 2014
torsdag 27 februari 2014
Sjukt
Har varit sjuk sen i tisdags. Förjävla skit. Har ägnat dagen till att må riktigt, riktigt dåligt men börjar repa mig nu. Detta innebär att jag i princip börjar om på noll nästa vecka.
I alla fall drar jag ner på badminton från och med nästa vecka. Bara ett pass i veckan istället för två. Det är trist, men måste prioritera det jag verkligen vill vara bra på.
I alla fall drar jag ner på badminton från och med nästa vecka. Bara ett pass i veckan istället för två. Det är trist, men måste prioritera det jag verkligen vill vara bra på.
tisdag 25 februari 2014
Att inte kunna hålla igen
I söndags kände jag att nåt var på gång i halsen. Inte halsont, men ändå rätt så slemmigt. Igår hade jag "ont" i halsen men kände mig ändå pigg. Jag om någon vet att man absolut inte får träna löpning med halsont. Vad gjorde jag? Tränade löpning. Betalar idag priset för det.
Problemet för mig är att jag har en bestämd sträcka jag "måste" klara av varje vecka, annars tror jag att min värld faller sönder. Det var därför jag inte ville se den större bilden och helheten var mindre än summan av delarna. Det här är mitt, och säkert många andras, stora problem. Att bli så pass mycket rutinmänniska så man kör mot bättre vetande.
Det är skillnad på att ta ett pass där kroppen känns som bly, och att ta ett pass när man är småsjuk. Det ena är heroiskt. Det andra är barnsligt. Jag valde det barnsliga.
Problemet för mig är att jag har en bestämd sträcka jag "måste" klara av varje vecka, annars tror jag att min värld faller sönder. Det var därför jag inte ville se den större bilden och helheten var mindre än summan av delarna. Det här är mitt, och säkert många andras, stora problem. Att bli så pass mycket rutinmänniska så man kör mot bättre vetande.
Det är skillnad på att ta ett pass där kroppen känns som bly, och att ta ett pass när man är småsjuk. Det ena är heroiskt. Det andra är barnsligt. Jag valde det barnsliga.
måndag 24 februari 2014
Motivation
När det gäller löpträning utomhus under höst-vinter-vår och sommar så är motivationen inte bland det svåraste. Det är alltid det allra svåraste. Problemet med löpning är att det egentligen inte ger något. Man springer och springer och springer. Svettas och får ont. Ramlar omkull och börjar om. Tiderna blir inte speciellt mycket bättre och slår man ett personbästa kan det lika gärna bara vara en bra dag, medvind eller helt ensamt på gångbanorna som att det faktiskt är träningen som gett resultat.
En gång i tiden var löpning det bästa sättet att gå ner i vikt. Det var enkelt att springa, på med skorna, ut och kör en bit, hem och var nöjd. Sen kom gymmet och personliga tränare och dieter och anden i lampan med tre önskningar. Nu är löpning till för den som vill bli en bättre löpare. I vilket fall som helst, här drar jag till med ett par tips för att orka motivera sig att träna löpning utomhus, tips som dessutom fungerar.
1) Långsiktigt mål
Sätt ett löjligt långsiktigt mål. Jag har en bekant i USA som nyligen plockat upp löpning som träningsform. Hans mål är 16 månader bort, med ett delmål om ett halvår. För den ovane löparen kan till exempel milen på under 50 minuter vara en början, eller kanske bara orka en mil. Målet ska helst ses som orimligt i nuet och sedan glömmas bort. En vacker dag råkar man kolla upp det igen och ser då "holy shit, jag har ju kommit betydligt mycket närmare". Detta leder in till nästa tips.
2) För lagom mycket dokumentation
Att analysera varje pass superdjupt och försöka förstå datan som deriveras därifrån är helkasst. Man kommer bara att bli knäckt av en eller annan anledning. "Åh nä jag klarade inte av att vara lika bra som igår, buhu nu skiter jag i detta" är å ena sidan en fullständigt rationell reaktion, men om man för en notis över hur långt man springer och bara kollar klockan till exempel varannan vecka så finns det plötsligt möjlighet att se förbättringen och på så sätt tycka att det är roligare.
3) Spring med nån
Jag hatar att springa med en annan person. Man måste antingen anpassa farten (snigelparad) och får inte riktigt ut nåt, eller så har man inte en suck och känner sig totalt underlägsen och kass. Det ena känns som bortkastad tid och det andra tar totalt knäcken på moralen. Realiteten är dock en helt annan, Att springa med någon som är långsammare är kanske inte det roligaste du kan göra men det ger förbannat mycket. Att lära sig kontrollera hastighet och ta det lugnt när det behövs är något som är av yttersta vikt när man ska springa.
Att vara den som "bromsar" upp är inte heller negativt. Den som du springer med vill sannolikt ha med dig och vill se dig utvecklas, den tycker att det är kul att du vill försöka mot alla odds. Beroende på vem jag springer med så är jag antingen den som bromsar upp, eller den som måste bromsa. Inget av det känns som bortkastad tid. Att springa med en annan person gör det främst lättare att komma ut. Man vill ju inte svika en kompis, eller hur?
4) Spring regelbundet
Detta är väl egentligen en no-brainer men regelbunden träning är direkt nödvändigt om löpningen ska förbättras. Regelbundet behöver inte innebära varje dag, varannan dag eller whatnot. Det kan vara varje söndag, en enda gång i veckan.
5) Det sitter bara i huvudet
Det är så äckligt tungt att ge sig ut i kalla mörka jävla vintermånaderna för att springa sin äckliga mil och komma hem och vara förbannad över att vägjävlarna inte var plogade någonstans. Tiderna kommer att suga och det kommer göra mycket mer ont än du någonsin varit med om. Det är för att vinterlöpning är en helt annan sport. Det är tider som inte är menade att jämföras med löpband eller sommarpass. Att bara springa 3 km under vinterpassen ger väldigt mycket för framtiden. Det handlar om att bygga en grund. Se aldrig ett tungt pass som ett misslyckande. Aldrig. Att ta sig genom det är värt en solid guldstaty på torget.
Om det börjar kännas tungt och värdelöst, börja utmana dig själv. Populära alternativ är "hur långt kan jag komma på tjugo minuter" eller "hur snabbt kan jag springa den här rundan på 3 kilometer".
6) Powerlevel
Om du akut vill bli bättre så snabbt som möjligt, spring i backe. Leta upp en lagom brant backe på minst 250 meter. Go. Upp och ned som en tokig jävel. Första gången kommer du storkna efter 2 vändor. Andra gången kanske du klarar 3. Femte gången tar du 4. Efter tioende gången går du tillbaks till barmark och formligen flyger fram. Ytterligare fördelar är att du alltid kommer tillbaks till starten rätt fort så du kan ha vattenflaskor, och om du springer med någon är ni aldrig långt från varandra. Nackdelar är hur jävla ont det gör. Kom ihåg att strecha.
7) Det viktigaste tipset av dem alla
Tro på dig själv. Om du springer för att bli en bättre löpare (som undertecknad gör), för att få bättre kondition, för att bli smalare, bättre på en annan sport eller nån helt annan anledning så måste du alltid tro på dig själv. Ingen annan kan tro på dig åt dig. Du kan fixa detta.
8) Skojade bara, det finns ett ännu viktigare tips
Det allra mest viktiga tipset: Tips 1 - 7 ovan.
En gång i tiden var löpning det bästa sättet att gå ner i vikt. Det var enkelt att springa, på med skorna, ut och kör en bit, hem och var nöjd. Sen kom gymmet och personliga tränare och dieter och anden i lampan med tre önskningar. Nu är löpning till för den som vill bli en bättre löpare. I vilket fall som helst, här drar jag till med ett par tips för att orka motivera sig att träna löpning utomhus, tips som dessutom fungerar.
1) Långsiktigt mål
Sätt ett löjligt långsiktigt mål. Jag har en bekant i USA som nyligen plockat upp löpning som träningsform. Hans mål är 16 månader bort, med ett delmål om ett halvår. För den ovane löparen kan till exempel milen på under 50 minuter vara en början, eller kanske bara orka en mil. Målet ska helst ses som orimligt i nuet och sedan glömmas bort. En vacker dag råkar man kolla upp det igen och ser då "holy shit, jag har ju kommit betydligt mycket närmare". Detta leder in till nästa tips.
2) För lagom mycket dokumentation
Att analysera varje pass superdjupt och försöka förstå datan som deriveras därifrån är helkasst. Man kommer bara att bli knäckt av en eller annan anledning. "Åh nä jag klarade inte av att vara lika bra som igår, buhu nu skiter jag i detta" är å ena sidan en fullständigt rationell reaktion, men om man för en notis över hur långt man springer och bara kollar klockan till exempel varannan vecka så finns det plötsligt möjlighet att se förbättringen och på så sätt tycka att det är roligare.
3) Spring med nån
Jag hatar att springa med en annan person. Man måste antingen anpassa farten (snigelparad) och får inte riktigt ut nåt, eller så har man inte en suck och känner sig totalt underlägsen och kass. Det ena känns som bortkastad tid och det andra tar totalt knäcken på moralen. Realiteten är dock en helt annan, Att springa med någon som är långsammare är kanske inte det roligaste du kan göra men det ger förbannat mycket. Att lära sig kontrollera hastighet och ta det lugnt när det behövs är något som är av yttersta vikt när man ska springa.
Att vara den som "bromsar" upp är inte heller negativt. Den som du springer med vill sannolikt ha med dig och vill se dig utvecklas, den tycker att det är kul att du vill försöka mot alla odds. Beroende på vem jag springer med så är jag antingen den som bromsar upp, eller den som måste bromsa. Inget av det känns som bortkastad tid. Att springa med en annan person gör det främst lättare att komma ut. Man vill ju inte svika en kompis, eller hur?
4) Spring regelbundet
Detta är väl egentligen en no-brainer men regelbunden träning är direkt nödvändigt om löpningen ska förbättras. Regelbundet behöver inte innebära varje dag, varannan dag eller whatnot. Det kan vara varje söndag, en enda gång i veckan.
5) Det sitter bara i huvudet
Det är så äckligt tungt att ge sig ut i kalla mörka jävla vintermånaderna för att springa sin äckliga mil och komma hem och vara förbannad över att vägjävlarna inte var plogade någonstans. Tiderna kommer att suga och det kommer göra mycket mer ont än du någonsin varit med om. Det är för att vinterlöpning är en helt annan sport. Det är tider som inte är menade att jämföras med löpband eller sommarpass. Att bara springa 3 km under vinterpassen ger väldigt mycket för framtiden. Det handlar om att bygga en grund. Se aldrig ett tungt pass som ett misslyckande. Aldrig. Att ta sig genom det är värt en solid guldstaty på torget.
Om det börjar kännas tungt och värdelöst, börja utmana dig själv. Populära alternativ är "hur långt kan jag komma på tjugo minuter" eller "hur snabbt kan jag springa den här rundan på 3 kilometer".
6) Powerlevel
Om du akut vill bli bättre så snabbt som möjligt, spring i backe. Leta upp en lagom brant backe på minst 250 meter. Go. Upp och ned som en tokig jävel. Första gången kommer du storkna efter 2 vändor. Andra gången kanske du klarar 3. Femte gången tar du 4. Efter tioende gången går du tillbaks till barmark och formligen flyger fram. Ytterligare fördelar är att du alltid kommer tillbaks till starten rätt fort så du kan ha vattenflaskor, och om du springer med någon är ni aldrig långt från varandra. Nackdelar är hur jävla ont det gör. Kom ihåg att strecha.
7) Det viktigaste tipset av dem alla
Tro på dig själv. Om du springer för att bli en bättre löpare (som undertecknad gör), för att få bättre kondition, för att bli smalare, bättre på en annan sport eller nån helt annan anledning så måste du alltid tro på dig själv. Ingen annan kan tro på dig åt dig. Du kan fixa detta.
8) Skojade bara, det finns ett ännu viktigare tips
Det allra mest viktiga tipset: Tips 1 - 7 ovan.
söndag 23 februari 2014
Vecka 8
Vecka 7 körde jag 34 km, vecka 8 var målet 38 km. Hur gick det?
Måndag: Milen dagen efter milen. Klarade måltiden med 2 sek/km. Sweet. (10/10 km)
Tisdag: 5.7 km på morgonen med sällskap (alla vet hur dålig jag är på att springa med sällskap, lägger mig automatiskt på en skitlångsam tid), 3 km på kvällen i 3h-tempo (4:15/km). (8.5/18.5 km)
Onsdag: ...OS-hockey?
Torsdag: 8 km, strax över måltiden. Bitch. I ärlighetens namn var jag längre över tiden nu än jag var under den i måndags. (8/26.5 km)
Fredag: 5 km. Tid okänt för jag lyckades ladda ur klockan. Lika bra det. Riktigt jävla pissväder idag. Fan i helvete. (5/31.5 km)
Lördag: Blött, halt, kallt, eländigt. Gick för långt idag, sug. Självkontroll = 0. 3 sek/km över måltiden. (10.5/42 km)
Söndag: Vila och viss känning i halsen. Skulle egentligen ha kört ett kortare pass idag men halsen...
Totalt blev det alltså 42 km. Nästa vecka är det alltså 42 km som gäller, denna gång på riktigt. Distansen med stort d. Får se hur många pass jag lyckas slå ut det på. Skulle helst se ett rejält långpass inblandat. Snart är jag nog uppe på de där illusiva 70 km/vecka. Hoppas hoppas.
Problemet med denna vecka var snön som gjorde comeback under onsdag kväll. Då Arboga Kommun gör ett halvdant jobb med plogningen av cykelbanor var det på vissa platser snö och is så jag var tvungen att använda broddar. Vissa delar var dock soprena, vilket gör broddarna till en ökad skaderisk för min del. Broddar på asfalt gör bra jävla mycket skada på mina redan känsliga fotleder. Det är ju sådär. Well-oh, vi kör väl vidare från här.
Måltiden, för den intresserade, är 4:30
6 aktiviteter
42.26 km
3h15 min
7.03 km i genomsnitt per pass
10.5 km var det längsta passet
Måndag: Milen dagen efter milen. Klarade måltiden med 2 sek/km. Sweet. (10/10 km)
Tisdag: 5.7 km på morgonen med sällskap (alla vet hur dålig jag är på att springa med sällskap, lägger mig automatiskt på en skitlångsam tid), 3 km på kvällen i 3h-tempo (4:15/km). (8.5/18.5 km)
Onsdag: ...OS-hockey?
Torsdag: 8 km, strax över måltiden. Bitch. I ärlighetens namn var jag längre över tiden nu än jag var under den i måndags. (8/26.5 km)
Fredag: 5 km. Tid okänt för jag lyckades ladda ur klockan. Lika bra det. Riktigt jävla pissväder idag. Fan i helvete. (5/31.5 km)
Lördag: Blött, halt, kallt, eländigt. Gick för långt idag, sug. Självkontroll = 0. 3 sek/km över måltiden. (10.5/42 km)
Söndag: Vila och viss känning i halsen. Skulle egentligen ha kört ett kortare pass idag men halsen...
Totalt blev det alltså 42 km. Nästa vecka är det alltså 42 km som gäller, denna gång på riktigt. Distansen med stort d. Får se hur många pass jag lyckas slå ut det på. Skulle helst se ett rejält långpass inblandat. Snart är jag nog uppe på de där illusiva 70 km/vecka. Hoppas hoppas.
Problemet med denna vecka var snön som gjorde comeback under onsdag kväll. Då Arboga Kommun gör ett halvdant jobb med plogningen av cykelbanor var det på vissa platser snö och is så jag var tvungen att använda broddar. Vissa delar var dock soprena, vilket gör broddarna till en ökad skaderisk för min del. Broddar på asfalt gör bra jävla mycket skada på mina redan känsliga fotleder. Det är ju sådär. Well-oh, vi kör väl vidare från här.
Måltiden, för den intresserade, är 4:30
6 aktiviteter
42.26 km
3h15 min
7.03 km i genomsnitt per pass
10.5 km var det längsta passet
torsdag 20 februari 2014
En amatörs bekännelse.
Jag har sprungit massa lopp, stafetter, Lidingö, Stockholm Marathon, terränglopp på 23 km etc. Jag har bra tider på det mesta och siktar mot att ta maran på under tre timmar inom en snar framtid. Nånstans på vägen tappade jag tråden.
Jag tränar inte kondition för att jag vill det, utan för att alla andra förväntar sig att jag ska vara han med brutal kondition på längre distanser. I mina bekantskapskretsar, alla positiva amatörer, är det en orimlig tanke att klara av att hänga med mig i tre mil för att jag helt enkelt aldrig viker ner mig. Jag fortsätter alltså träna för att jag är rädd för att lämnas utanför.
Nu handlar det bara om prestige. Jag har en image att upprätthålla. Så får det förbli.
Jag har problem med vikt och mat. Det kallas ätstörningar. Jag tycker inte att jag är speciellt tjock, och jag är rationell i mitt tänk. Mina gener har gett mig en kropp, lev med det och försök hantera det. Det är inte så att jag känner mig "ful" och kommer att kunna bli snyggare om jag går ner i vikt. Däremot blir det mindre att släpa runt på de tunga passen. Jag väger just nu cirka 61 kg. Jag tänker mig att jag nog skulle kunna ligga på 58 kg och prestera mycket bättre på löpningen. Jag hatar att äta ensam. Varje gång jag äter ensam känner jag mig som ett jävla äckel som verkligen inte borde ha ätit för jag hade kunnat klara mig ett tag till utan mat. Antagligen till typ nästa dag.
Detta tankesätt går i och för sig bra ihop med distanslöpning. När man sprungit en rätt så bra bit i ett tempo som är högre än man är van vid tappar man all aptit. Det är inte så att man inte vill äta. Nu handlar det om att man inte kan. På det sättet har jag plötsligt en ursäkt till att äta lite. Jag tycker att det är hemskt men jag vet att det finns de som har det värre med detta hemska tillstånd.
Jag hoppas kunna komma över detta och äta precis så mycket som jag behöver, inte så mycket som jag vill.
Jag hoppas även kunna fortsätta vara en förebild som upprätthåller sin image.
måndag 17 februari 2014
Good day to you, sir.
Det kanske går bättre att träna om man skriver om det. Eller egentligen går det rätt bra. Jag bara klagar en hel del och har svårt att motivera mig.
Tja. Anders, 27. Matematikintresserad. Kameraman. Tränar löpning efter bästa förmåga men skulle så gärna vilja ha nån att träna med. Att ge sig ut ensam när mörkret fallit för att springa är inte så jävla roligt alla gånger. Det handlar dock om att sänka huvudet och fortsätta framåt vad jag fattat. I vilket fall som helst, det är inte jättelångt till nästa marathon. 31/5 ska jag vara i topptrim. Det finns ju dock vissa svårigheter. En sjukdom som äter upp mig från insidan. Demoner inombords som inte vill mitt bästa. En vad som gör konstant ont. En fotled som är risig. Meeeeen knät, som alltid varit min nemesis, är fan helt okej! Hur var det nu, ljuspunkt även i mörkret?
Kör just nu bara vanliga pass i väntan på mars, då det är lite bättre väder så man faktiskt kan köra "riktig" träning. Backe, intervall och långpass.
I shall be seeing you.
Tja. Anders, 27. Matematikintresserad. Kameraman. Tränar löpning efter bästa förmåga men skulle så gärna vilja ha nån att träna med. Att ge sig ut ensam när mörkret fallit för att springa är inte så jävla roligt alla gånger. Det handlar dock om att sänka huvudet och fortsätta framåt vad jag fattat. I vilket fall som helst, det är inte jättelångt till nästa marathon. 31/5 ska jag vara i topptrim. Det finns ju dock vissa svårigheter. En sjukdom som äter upp mig från insidan. Demoner inombords som inte vill mitt bästa. En vad som gör konstant ont. En fotled som är risig. Meeeeen knät, som alltid varit min nemesis, är fan helt okej! Hur var det nu, ljuspunkt även i mörkret?
Kör just nu bara vanliga pass i väntan på mars, då det är lite bättre väder så man faktiskt kan köra "riktig" träning. Backe, intervall och långpass.
I shall be seeing you.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)