Att springa lopp

Rubrik, ni vet.
Att springa lopp är väl nåt som allt för många amatörlöpare ger sig in på. Vårruset, Grabbhalvan, Göteborgsvarvet eller något annat liknande tokigt. Det känns som det naturliga steget och för den som tar träningen ens det minsta seriöst, varför inte? Då finns det naturligtvis ett par saker att tänka på.

1) Stryk plan A och B, gå rakt på plan C.
Plan A är alltid "Jag är vältränad, jag kommer att ta den här milen på 45. Jag har gjort det förr, det ska gå igen". Plan B är nåt i stil med "Det gick ju inte som väntat, nu börjar jag att hitta på ursäkter i huvudet", och plan C blir då "F it, jag vill bara bli klar med skiten". Det är även där man ska börja. Att lägga upp en plan, en planerad måltid för ett lopp, är det i särklass dummaste man kan göra, detta av tre anledningar.
- Folk kan inte springa
Hur brutalt det än låter så är detta sanningen. Folk kan inte springa men tror sig själva bemästra konsten och problemet är ytterst förekommande på kortare lopp, 5 - 15 km. Folk springer iväg som om de vore Usain Bolt i cirka 1200 meter och tappar sedan allt. Din uppgift blir nu att försöka tränga dig fram genom detta hav av människor som totalt kollapsat och dessutom sällan flyttar på sig. Lycka till att hålla huvudet kallt nu. You had a nice ride.
- Folk kan inte mäta
Ibland är problemet även det att de som mäter banan inte klarar sig ordentligt. Detta är lite taskig kritik då de trots allt oftast är frivilliga funktionärer som ställer upp och gör jobbet, utan dem skulle loppet inte bli av, men när ett lopp som sägs vara 6 km istället visar sig vara 6.7 km, då blir man lite förbannad. Sen kan det vara intern inkonsekvens också. Jag har av egen erfarenhet bevittnat att det ibland kan vara 1.5 km mellan två stycken kilometerskyltar, och sånt knäcker en.
- Du kan inte banan
Man kan komma så tokigt förberedd på att springa sina 10 km, och så kolliderar man med verkligheten. 10 km är inte 10 km överallt. Det bästa exemplet skulle vara Lidingöloppet. Säg att du inte har möjligheten att plåga dig i skogarna på Lidingö och du har tränat 30 km hyfsad terräng inför loppet. Sen kommer Lidingö. Det är ett lopp från helvetet med backar som är direkt plågsamma och ingenting gick som väntat.

Sammanfattningsvis ska du alltså ha som primär målsättning att ta dig runt. Andra gången du kör loppet kan du börja fundera på vad du kan göra för att förbättra dig.

2) Glöm klockan
Av anledningarna ovan så ska du helst inte springa med klocka. När du kommit 2 km på 13 minuter och råkar snegla på klockan så är det kört. Antingen kommer du att ge upp eller så kommer du desperat att försöka ta igen tiden du har förlorat, och det kan gå åt helvete. En liten newsflash är ju att på lopp så brukar alltid tiden registreras efteråt. Om du inte är jätteberoende av att kunna analysera varje steg du tar under ett år så ska du absolut inte använda klocka eller app som klockar tid och sträcka. Det kommer bara att bli tokigt.

3) Du är en amatör, uppträd som en
Att vara amatör inom löpning är nåt positivt. Det finns ingen press på dig, och det är så du ska tänka. Om du springer ett lopp, försök ha roligt! Försök ha kul med den du springer med, eller uppskatta den staden du springer i. Ett stadslopp är ju ett skitbra sätt att få se delar av en stad du aldrig nånsin kommer att få se annars. Du tävlar mot dig själv och ingen annan, undantaget kanske nån kompis. Det är okej att ha kul på vägen. Faktum är att det är vad du ska göra. Have fun!