Först och främst känner jag av någon slags smärta i knät, vilket jag drog på mig under viloveckan. Sug på den ni. Det påminner om en sträckning och går att träna med så jag kör på.
Har kört 4 halvmilar totalt igår och idag. En av dem resulterade i personbästa. Det där som jag inte skulle kunna röra för att jag bytt distans. Det visade sig inte hindra mig. Testade avslutningsvis "hur fort kan jag springa en km med mitt nuvarande löpsteg" och kom fram till "3:41". Detta känns som nåt man kanske kan förbättra med ett femtontal, kanske till och med 30 sekunder. Lägg sedan till lite kondition på detta så kan det kanske bli skitbra om tre år. Grymt grymt. För att få ordning på detta så borde jag helt enkelt ta tag i mitt liv. Dubbla träningspass oavsett. Lägga mig i tid, gå upp i tid. Allt sånt tråkigt skit. Men det är kanske värt det.
