Motivation

När det gäller löpträning utomhus under höst-vinter-vår och sommar så är motivationen inte bland det svåraste. Det är alltid det allra svåraste. Problemet med löpning är att det egentligen inte ger något. Man springer och springer och springer. Svettas och får ont. Ramlar omkull och börjar om. Tiderna blir inte speciellt mycket bättre och slår man ett personbästa kan det lika gärna bara vara en bra dag, medvind eller helt ensamt på gångbanorna som att det faktiskt är träningen som gett resultat.
En gång i tiden var löpning det bästa sättet att gå ner i vikt. Det var enkelt att springa, på med skorna, ut och kör en bit, hem och var nöjd. Sen kom gymmet och personliga tränare och dieter och anden i lampan med tre önskningar. Nu är löpning till för den som vill bli en bättre löpare. I vilket fall som helst, här drar jag till med ett par tips för att orka motivera sig att träna löpning utomhus, tips som dessutom fungerar.

1) Långsiktigt mål
Sätt ett löjligt långsiktigt mål. Jag har en bekant i USA som nyligen plockat upp löpning som träningsform. Hans mål är 16 månader bort, med ett delmål om ett halvår. För den ovane löparen kan till exempel milen på under 50 minuter vara en början, eller kanske bara orka en mil. Målet ska helst ses som orimligt i nuet och sedan glömmas bort. En vacker dag råkar man kolla upp det igen och ser då "holy shit, jag har ju kommit betydligt mycket närmare". Detta leder in till nästa tips.

2) För lagom mycket dokumentation
Att analysera varje pass superdjupt och försöka förstå datan som deriveras därifrån är helkasst. Man kommer bara att bli knäckt av en eller annan anledning. "Åh nä jag klarade inte av att vara lika bra som igår, buhu nu skiter jag i detta" är å ena sidan en fullständigt rationell reaktion, men om man för en notis över hur långt man springer och bara kollar klockan till exempel varannan vecka så finns det plötsligt möjlighet att se förbättringen och på så sätt tycka att det är roligare.

3) Spring med nån
Jag hatar att springa med en annan person. Man måste antingen anpassa farten (snigelparad) och får inte riktigt ut nåt, eller så har man inte en suck och känner sig totalt underlägsen och kass. Det ena känns som bortkastad tid och det andra tar totalt knäcken på moralen. Realiteten är dock en helt annan, Att springa med någon som är långsammare är kanske inte det roligaste du kan göra men det ger förbannat mycket. Att lära sig kontrollera hastighet och ta det lugnt när det behövs är något som är av yttersta vikt när man ska springa.
Att vara den som "bromsar" upp är inte heller negativt. Den som du springer med vill sannolikt ha med dig och vill se dig utvecklas, den tycker att det är kul att du vill försöka mot alla odds. Beroende på vem jag springer med så är jag antingen den som bromsar upp, eller den som måste bromsa. Inget av det känns som bortkastad tid. Att springa med en annan person gör det främst lättare att komma ut. Man vill ju inte svika en kompis, eller hur?

4) Spring regelbundet
Detta är väl egentligen en no-brainer men regelbunden träning är direkt nödvändigt om löpningen ska förbättras. Regelbundet behöver inte innebära varje dag, varannan dag eller whatnot. Det kan vara varje söndag, en enda gång i veckan.

5) Det sitter bara i huvudet
Det är så äckligt tungt att ge sig ut i kalla mörka jävla vintermånaderna för att springa sin äckliga mil och komma hem och vara förbannad över att vägjävlarna inte var plogade någonstans. Tiderna kommer att suga och det kommer göra mycket mer ont än du någonsin varit med om. Det är för att vinterlöpning är en helt annan sport. Det är tider som inte är menade att jämföras med löpband eller sommarpass. Att bara springa 3 km under vinterpassen ger väldigt mycket för framtiden. Det handlar om att bygga en grund. Se aldrig ett tungt pass som ett misslyckande. Aldrig. Att ta sig genom det är värt en solid guldstaty på torget.
Om det börjar kännas tungt och värdelöst, börja utmana dig själv. Populära alternativ är "hur långt kan jag komma på tjugo minuter" eller "hur snabbt kan jag springa den här rundan på 3 kilometer".

6) Powerlevel
Om du akut vill bli bättre så snabbt som möjligt, spring i backe. Leta upp en lagom brant backe på minst 250 meter. Go. Upp och ned som en tokig jävel. Första gången kommer du storkna efter 2 vändor. Andra gången kanske du klarar 3. Femte gången tar du 4. Efter tioende gången går du tillbaks till barmark och formligen flyger fram. Ytterligare fördelar är att du alltid kommer tillbaks till starten rätt fort så du kan ha vattenflaskor, och om du springer med någon är ni aldrig långt från varandra. Nackdelar är hur jävla ont det gör. Kom ihåg att strecha.

7) Det viktigaste tipset av dem alla
Tro på dig själv. Om du springer för att bli en bättre löpare (som undertecknad gör), för att få bättre kondition, för att bli smalare, bättre på en annan sport eller nån helt annan anledning så måste du alltid tro på dig själv. Ingen annan kan tro på dig åt dig. Du kan fixa detta.

8) Skojade bara, det finns ett ännu viktigare tips
Det allra mest viktiga tipset: Tips 1 - 7 ovan.